lifeorsomethinglikethat

Tänker skriva det här inlägget så en person tror att den vet hur mitt liv funkar får se att det är helt fel.
Det här var min novell:

Resan på vem jag är
Jag stod framför spegeln kollade på mig själv, blont hår ganska lång, i genomsnitt som alla andra. Under livets gång förlorade jag mig själv.

En kall september kväll satt jag utanför mitt hus, tände sakta en cigarett ville inte att den skulle slockna. Dagarna kändes meningslösa gjorde samma sak om och om igen. Men jag hade valt det här livet de här dagarna, så allt är väll mitt gena fel? Men när var det som allt började gå fel? Allt går nog tillbaka till när jag testade att dricka första gången det var då jag brukade gömma mig. Alkoholen hjälpte mig att glömma för en stund sen fanns allt där igen. Det var därför det var enklare att dricka hela tiden istället för bara ibland. Men jag hade gjort ett val, alkoholen eller livet? Jag valde livet. Men nu sitter jag här igen och förstör mnitt själv med en cigarett som förkortar mitt liv sakta men säkert och som knappast hjälper mig själv att glömma. Börjat röka hade jag gjort när min syster flyttat hemifrån och bodde ensam med min mamma. Pressen blev för stor på mig och jag hade inte klarat av det. Min syster ser jag inte så ofta hon fick välja familjen eller pojkvännen hon valde pojkvännen. Men min syster lyssnar ändå inte på mig eller är det egentligen jag som är stum och inte säger hur jag känner? Jag är ju bara en flicka som står vid en väg och inte vet om hon ska svänga höger eller vänster eller fortsätta rak fram. Från långt håll ser jag min systers två kompisar vingla fram i handen håller dom  varsit glas. Min syster var hemma ikväll, hemme hos oss, men bara för att ha fest såklart.. Varför skulle hon annars komma hem till mig? Tjejerna satte sig bredvid mig, tände två cigaretter och jag passade på att tända en ny. De pratade om allt mellan himmel och jort tills x sa någonting som jag aldrig kommer glömma:

- Det är just i din ålder som man inser vem man är, om man vill festa på helgerna eller om man vill stanna hemma. Om man vill dricka eller röka. Och du har vänner som du alltid finns där för, men när finns dom där för dig? Finns de där när du behöver dem? Gör de inte det är de inga äkta vänner och du kommer leva ditt liv genom en lögn och aldrig ha någon att lita på.

Hon hade rätt mitt liv var baserat på en stor lögn eller det kändes i alla fall som det. Så nu står jag hät igen och har ett val. Jag kan dumpa min cigarett, men betyder det att mitt liv kommer lösa sig på en sekund? Nej det vet jag att det inte kommer. Men ibland behöver man börja med små saker och sen större och större. Så jag ställde mig upp och släckte cigaretten och började gå, jag började gå min egna väg fast den inte var lik någon annans. För på min väg finns jag som den jag är utan något i handen,
För jag är här för att ge men också för att få någonting tillbaka.




Jag vill bara säga att jag dömmer dig inte för att du stack men du sa inte ens hejdå. Och du har rätt, jag är ingen uhre för vi i min familj använder saker för att få en att glömma vi pratar aldrig om det. Men vi skulle aldrig lämna någon utan att säga farväl.....