Dag 5

Till en väns hus - är vägen aldrig lång.

Jag minns inte datumet jag minns bara närheten och kärleken inom mig.  Vi satt där du och jag tittade ut mot havet det var kallt men det blev varmt automatiskt för du hade så mycket att ge och jag hade äntligen tagit mig mot att ta emot. Jag var rädd du var nyfiken. Vi grävde en grop en grop som skulle innehålla alla våra drömmar om framtiden. Jag förstår fortfarande inte hur du, en liten flicka kunde få en sån stor plats i mitt hjärta. Efter att jag hade förlorat så mycket så kunde jag ändå acceptera dig. Även fast vi varit tillbaks hittar vi aldrig våran grop, och jag tror jag förstår varför. För alla våra drömmar kan gå i uppfyllelse så länge vi har varandra.

Den egentliga kärnan i all vänskap och kärlek är detta, att man lika gärna delar sin väns lidande som dens glädje.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0